zlidas

and there will be a change..


Jag har uppenbarligen fel men det känns som människorna aldrig har hatat varandra så mycket som dom gör idag! Hela världen är i princip ett stort krig som bara blir värre och värre. Vart tog tryggheten vägen? Jag kan inte känna mig trygg någonstans längre, man vet aldrig vad som kan ske. Varför har det blivit såhär? :( Varför hatar vi varandra så mycket? Är vi för maktkåta? Har vi så svårt att respektera andras medgångar att vi måste trycka ner dem för att själva känna oss bättre? Är vi för avundsjuka? Vad finns det för mening med att "hämnas"? Vad är egentligen problemet? Människor är människor, vi är beroende av varandra och vi är beroende av kärlek. Jag förstår inte riktigt varför hatet har övervägt kärleken på våran jord och varför vi inte gör någonting åt det?


Ingen tycker väl om krig? Men tyvärr är det ju så att det inte bara är länder som krigar mot varandra. I släkten pågår det ju "krig", grannskapet krigar mot varandra, kompisgänget, kärleksförhållanden, på jobbet...ja överallt! Nu menar jag självklart inte att grannen bombar ner det nybyggda huset på gatan pga sin avundsjuka men jag hoppas att ni förstår budskapet? Överallt snackar folk skit, bråkar, sårar, ljuger och spelar fult spel. Vi är ju precis lika elaka och korkade som de stora "makthavarna" på jorden (fast i ett litet perspektiv). Varför inte glädjas (iaf försöka glädjas) åt andras medgångar, lägga sin energi på något viktigare än det mest tråkiga som finns inom oss (hatet)? Jag vet, det kan vara svårt. Men det är det minsta vi kan göra för att få en liten förändring. Att "önska" sig till fred kommer aldrig att gå, men att göra det lilla man kan kommer säkerligen bidra till en liten förändring..så varför inte kämpa för det?

En liten tanke bara....

// Liza